12 mars 2005 (Av Jan Troeng)
Snö, sol och segrar i Spanien
Under ett läger i främmande land finns utrymme för det mesta. Hårda träningspass samsas om uppmärksamheten tillsammans med kulinariska läckerheter, oskyldiga hyss, felåkningar och segergester. 21 linnéare upplevde Spanien, Madrid och El Escorial under en solig men till att börja med ack så kylig marsvecka. Här bjuder vi på en fragmentarisk reseberättelse.	Niklas "Foppa" Henriksson gläds åt totalsegern i H21-klassen på Martin Kronlund Trophy. (Foto: Lars Magnusson)
Artikeln är författad av Jan och Mats Troeng Torsdag 3 mars Det blev en ovanligt lång torsdag. Uppstigning runt fyra på morgonen, en tidpunkt så tidig att till och med förvärvsarbetarna såg morgontrötta ut. Vissa tog tillfället i akt att uppvakta Olof Borell på hans 30-årsdag på plats i Björklinge och klev upp vid halv tre i stället. Barajas-flygplatsen i Madrid var en flygplats som alla andra, men den här gången var det inte någon av de klassiska biluthyrningsbolagen som gällde. På något vis, ingen vet riktigt hur, träffade vi nu uthyrarna mitt i ankomsthallen på terminal 1. Det kändes minst sagt skumt och vi punktmarkerade herrarna ända tills vi fått nycklarna och greppat dörrhandtagen. Färden gick sedan längs autovia 6 till campingen utanför El Escorial, utan att passera en enda utsugande vägtull. El Escorial, som för den påläste förknippas med det gigantiska nunneklostret och monumentet över inbördeskriget med Francos grav, visade sig vara en trevlig håla med tät stadsbebyggelse, branta gator och dessutom innehållande den utmärkta livsmedelsaffären Champion. Fredag 4 mars En normal dag på ett orienteringsläger: Äta frukost – packa väskan – åka bil – åka rätt – träna – vila – äta – vila – träna igen – åka hem – äta – vila – sova. Detta är dock inte alls så monotont som det låter eftersom det även förekommer andra aktiviteter, dvs sådana som inte är så rutinmässiga så att de platsar i ovanstående lista. Till dessa hörde en dag som denna inhandladet av en makrill, oväntat färsk med tanke på hur långt det är till havet från Madrid. Dagens citat: ”Men sluta blås då, för helvete.” Lördag 5 mars Martin Kronlund Trophys långdistans stod på programmet. Täby OK förvarnade om snödjup i svensk fjällklass men det visade sig vara fel. Visserligen inte barmark men betydligt bättre än vad man förväntat sig. Terrängen var rejäl och storkuperad med vissa inslag av stenformationer där de tekniska skickligheterna sattes på prov. Dagens svettigaste var nordsluttningen i början som kartritaren och banläggaren troligen bara besökt sporadiskt. I övrigt lovordades arrangemanget som helhet och OK Linné dominerade med tre segrar: Lina Bäckström i D21E, Mats Troeng i H21E och Niklas Henriksson i H21-klassen. ”Foppa”, som vid målgången tyckte att han gjort ett godkänt lopp, tog ledningen med 14 minuter inför förvånade och imponerade medtävlare. Segermarginalen blev till slut dryga minuten före Henrik Göhl. Dagens citat: ”I morgon gäller det att inte springa och tänka på att man kan vinna totalen, utan på att orientera rätt. Men fan heller att jag tänker gå i uppförsbackarna.” Söndag 6 mars Snö i luften och avsaknaden av vårkänslor var total. Alla tre linnélöparna i tätposition höll undan i sammandraget och fick ta emot det åtråvärda svärdet på prispallen, dessutom av Martin Kronlund i egen hög person. Lina tappade mycket tid på slutet men tack vare gårdagens överlägsna seger räckte det ändå, medan de övriga två tog en ny etappseger. Dagens andra stora begivenhet var naturligtvis inne-EM i friidrott i Madrid. Efter en jäktig tåg- och tunnelbaneresa äntrades arenan lagom till finalpasset. Temperaturen var redan från början nära smärtgränsen i Palacio de Deportes och den blev inte lägre i takt med de svenska framgångarna. Linnéklacken var med och hejade fram både systarna Kallur (guld och silver), Robert Kronberg (brons) och naturligtvis Stefan Holm (guld). Holms 2,40-hopp var magnifikt och fick till och med den äldre generationen att jubla hejdlöst. En som inte nådde riktigt ända fram var Staffan Åkerblom. Öppna spanska mästerskapen i 100 km-löpning är inte heller den lättaste tävlingen att nå mål på, och att kliva av efter 80 km är inget att skämmas över. Tunnelbanans blå linje var avstängd på vägen hem och kvällen blev lång. Dagens citat: ”Jag kände efter 60 kilometer att det här kommer inte att gå.” Måndag 7 mars Lång resa till sanddynerna i Valladolid. För vissa felåkare längre än andra eftersom bilarna i den suspekta hyrbilsfirmans A-klass inte är gjorda för att forcera sanddyner. Väl på plats hade två ryska kartritare dragit detaljpornografin till sin spets. En grön ring, vanligtvis associerat med ett särpräglat träd, tycktes här mer ha betydelsen ”ett träd bland alla andra”. Exaktheten gick det dock inte att klaga på och med rätt generaliseringsfilter så var kartan bra. Eftermiddagen vigdes även den åt sanddynsterräng, men på en betydligt sämre karta. ”Alltså, jag var ju helt borta. Det händer i och för sig annars också, men nu var det inte bara mitt fel”, sa Masse Ferm och skakade på huvudet. Vissa hävdade att kartan ritats helt och hållet från flygfoto men ändrade sig sedan eftersom den i sådana fall borde ha varit bättre. Mellan passen undersökte valda delar av deltagarna mistlar, medan andra somnade i solskenet för att senare vakna upp med kräftfärgade ansikten. En spansk skogvaktare kom förbi och meddelade att vi parkerat olämpligt, men att det var okej för den här gången. På vägen hem fick vi äntligen testa den omtalade snabbmatkedjan Telepizzas meny i den gamla romarstaden Segovia, och lyckades dessutom pricka in ett skrikande barnkalas på köpet. Den monumentala akvedukten med intilliggande kaosartade rondell var bara den värd ett besök. Som snåla svenskar försökte sedan alla komma undan vägtullarna på hemfärden, men utan framgång. Spanjorerna har helt enkelt tänkt till där. Dagens citat: ”Hade vi haft en Landrover hade vi aldrig kört fast!” Avd. Ibland är det bra att veta vilken bil man kör. Tisdag 8 mars Masse Ferm kokade ägg till frukost inför förvånade rumskamrater. Anledningen till denna förvåning var att äggkokningen utlovats inte mindre än tre gånger tidigare utan att ha blivit av. På förmiddagens program stod träningar i Almorox, en böljande gräshed med stenblock och klippformationer och ett trevligt område för orientering. Staffan hade nu återhämtat sig så pass att han deltog på träningen. Hans stela löpsteg var dock ingen vacker syn. Värmen steg allt mer och på eftermiddagen var det äntligen dags att ta av sig superställen och springa det första passet i bara nylondräkt i en sluttning med magnifik utsikt nära San Martin de Valdeiglesias. Andra ägnade eftermiddagen åt turistande i El Escorial med omgivningar. Onsdag 9 mars Den nu inte helt färska makrillen påträffades oväntat under den s k sandbilens förarsäte, där den spridit sin arom sedan fredagen. Diverse krämpor gjorde att gruppen splittrades upp på några olika träningsalternativ. Några var sugna på biltullar och åkte sålunda till Valladolid igen för snabblöpta banor. En välbekant skogvaktare kom förbi och talade om för oss på spanska att man minsann inte fick parkera på samma parkeringsplats som man inte fick parkera på i måndags. Efter några ”Si, si!”, glada leenden, nickningar och handskakningar med skogvaktaren gav han upp och åkte iväg. Mats Åberg gick in i den så kallade väggen och inte ens technodunket på bilradions 96,1 MHz kunde få igång honom. Andra var hemma och ägnade sig åt att löpträna i bergen, rita karta eller något så banalt som att inta ryggläge i campingstugorna. Kalle visade var skåpet skulle stå på supersprinten på campingen under midnattstimmen och vann enkelt på 3.49 i diodlampans sken. En stuga fick problem med vattenförsörjningen. När den tillkallade vaktmästaren undersökte saken fungerade plötsligt allt normalt igen, bara för att sluta fungera under disken några minuter senare. Vattnet verkade komma och gå lite som det ville. Det hela fick dock ett både lyckligt och lustigt slut. Dagens citat: ”Att vattnet funkar nu när vaktmästarn kommer, ja det är ju Murphys lag alltså!” Torsdag 10 mars Träningsmässigt slutade lägret där det började, på kartan La Berzosa. Denna gång i ett ljuvligt väder och det skymtades några vita och bara bringor under lunchtimmarna. Biluthyrarna krävde bilarna tillbaka senast klockan ett och det var tydligen ingenting att snacka om, så vi letade oss in till flygplatsen i djungeln av motorvägar och lämnade av i tid. Incheckningen tog även med spanska referensramar ovanligt lång tid. Det gick nämligen inte att producera bokstaven Å med incheckningsdatorernas tangentbord. Efter diverse trassel fick dock Karin, Mats och Staffan kliva ombord på IB 3332 mot Estocolmo tillsammans med vår vän makrillen. Lägret hade därmed nått sitt slut, och med tanke på de bistra prognoserna dagarna innan avfärd var alla överens om att resan hade överträffat förväntningarna. Ett riktigt lyckat läger, med andra ord. Om ett år åker vi utomlands igen… Några avslutande noteringar Resultaten från Martin Kronlund Trophy finns på arrangörens hemsida. Fråga 1: Är det större sannolikhet för snö i Madrid i mars än för snö i Harsa i januari? Fråga 2: Kan du visa på min karta var jag är någonstans? Fråga 3: Vad är skillnaden mellan en sten, en punkthöjd, en brant och en stenformation? När ska det vara stenig mark, grupp av stenar, berg i dagen respektive blockterräng? Motivera svaret och ge exempel. Fråga 4: Är det tillåtet att parkera i rondeller i Spanien? Fråga 5: Var befinner sig makrillen nu? ”Nu rev hon ut sig på sista försöket” Avd. Man river ofta ut sig på just sista försöket. Många fotografer var i farten och förhoppningsvis hamnar några alster i bildarkivet framöver.

Länka till den här artikeln med
https://www.oklinne.nu/?page=news&id=1234

Artikeln har visats 5052 gånger

Sök information...

OK Linné i sociala medier