28 februari 2007 (Av Mats Troeng)
Storslaget läger på den gröna ön
Irland är ett okonventionellt val för ett vinterläger. Men ofta är det oväntade det bästa. Vår irländare Patrick Higgins ordnade en lyckad vecka bland bergen i natursköna Killarney i sydvästra hörnet av den gröna ön.	Atlantvy från brutala Shrone Hill. (Foto: Bodil Holmström)
Gröna kullar, röda krogar, gråa himlar, svarta öl. Så beskrivs Irland av Lars Winnerbäck och det är lätt att hålla med. Invändningen kan vara att kullarna i grevskapet Kerry i sydvästra delen av ön snarare var berg och i februaritid täckta med gulbrunt fjolårsgräs och ett och annat vitt ulligt får. Här tillbringade nära 20 linnéare en vecka på träningsläger. Tufft, blött och vackert. Så sammanfattar den fåordige terrängen runt Killarney. I dessa trakter stoltserar Irlands högsta bergstoppar med att precis ta sig över tusenmetersnivån. De vindpinade hedmarkerna är i stort sett trädlösa, men för den skull är terrängen inte ointressant. Det gäller bara att ta sig upp en bit på sluttningarna. I stort sett varje pass vi genomförde fick lov att inledas med klättring ett hundratal höjdmeter. Väl uppe fick man lön för mödan. Det fanns gott om tid att blicka ut över det storslagna landskapet med sina gröna betesmarker, tunga regnmoln och vackra atlantvikar medan man långsamt ömsom klafsade, ömsom halkade fram på det genomsura underlaget. Tänk dig hala alger på en havsstrand. Lägg sedan på ett lager fjolårsgräs och ormbunkar och ett antal graders lutning, och du inser att även de raskaste fick kämpa ordentligt för att ta sig under tio minuter per kilometer. Men bra och skonsam träning var det. Känslan var att det var färre skavanker i gruppen än vid tidigare års utlandsläger där underlaget varit hårdare. Idylliska Killarney med 20 000 invånare och hundratalet pubar var bas för lägret. Vårt vandrarhem hade helt enligt förväntningarna inga torkmöjligheter annat än på rummen, vilket innebär vissa olägenheter på en plats där årsnederbörden är 2 000 millimeter. Nu var vädret faktiskt över förväntan, med temperaturer runt 10 grader och uppehåll största delen under träningspassen. Men det växlade snabbt. Strålande sol kunde fem minuter senare vara förbytt i ösregn. Trots två pass per dag fanns det plats för att ta del av inhemsk kultur och sedvänjor. Gaelisk fotboll är för irländarna vad bandy är för hälsingarna. Denna kombination av fotboll, handboll och rugby spelas med 15 spelare per lag, och slutspelet mellan grevskapens lag är en stor händelse varje höst. Nu var det seriespel som gällde. Vi såg tillsammans med uppskattningsvis 2 000 andra åskådare hemmalaget Cork besegra gästande Tyrone med 15-7. Och sista kvällen gavs det utrymme för besök på både lokal restaurang och pub med livemusik. Veckans... Färg: Rosa. Prydde Sofies hastigt fixade provisoriska pass. Bondfångeri: Biluthyrningsfirman Dollar Thrifty som med fyra punkters Arial smugit in villkor i avtalet som gjorde att hyrbilarna blev nästan dubbelt så dyra som vi räknat med. Å andra sidan ingick fullständig självriskeliminering. Detta faktum utnyttjades till fullo av ett av ekipagen genom en punktering och en parkeringsmalör. Klintbergare: Irlands premiärminister Limerick McGuinness. Överdrift: Hastighetsbegränsningen på 100 km/h på kostigen över bergen mellan Killarney och Kenmare. 50 hade varit ouppnåeligt. Tyngsta terräng: Säg Shrone Hill, och vi som var där får mjölksyra vid blotta tanken. Snabbaste terräng: Fanns på sanddynshalvön Inch och kunde till sist användas för lägrets sista pass. En markägare som inte hade alla hästar hemma ("tänk om ni skadar er där ute, då kommer ni att kräva mig på miljontals euro") var nära att sätta stopp för det. Efter en halvtimmes intensiv förhandling lyckades vi få tillåtelse att beträda det under två timmar. Inte en minut mer. Lägerslav: Irländaren Darren Burke som satte ut skärmar och SI-enheter åt oss på ett par pass, bland annat världscupbanorna från 1998 på Crohane Mountain. Efter drygt fyra timmar fick han ge upp, och då var inte de avslutande kontrollerna på plats. Nu gjorde det inte så mycket. Banlängderna var fullt tillräckliga ändå. Rallyförare: Samme Darren Burke som på stranden vid Inch körde fast med sin bil i sanden, allt medan Atlantens tidvatten närmade sig. Flashback från Valladolid 2005. Leksakskarta: Muckross. Att det gått en väldscupstafett på den här kartan är och förblir en gåta. Vägar och stigar som fanns på kartan men inte i verkligheten, och vice versa. Stora rhododendronsnår oredovisade. Intrycket blev inte bättre av att ett par kontroller på träningstävlingen vi sprang där satts obegripligt fel även där kartan stämde hyfsat. Länkar Mats bilder Boris bilder Lars bilder Patricks bilder Fårjaktsvideo (40 MB, Quicktime) Kartor och vägval på Routegadget

Länka till den här artikeln med
https://www.oklinne.nu/?page=news&id=1912

Artikeln har visats 5311 gånger

Sök information...

OK Linné i sociala medier