OK Linné

Elit

Ungdom

11 oktober 2004 (Av Henrik Göhl)

Linné flög fram i 25-manna

Årets 25-manna bjöd på allt det där som gör att budkavle är så himla roligt. Solen sken, Linnéklacken vrålade, fantomloppen radades upp och Janne tog hem den stora klungspurten. Resultatet, en sjätteplats, är det bästa klubben har presterat i 25-manna någonsin. Andralaget kom 53:a och var därmed tävlingen näst bästa andralag.

Staffan Åkerblom, ankare i lag 3, gör ett bejublat konsthopp vid publikkontrollen. (Foto: Mats Fröberg)

Stämningen var alltså på topp. Men det var en nervös väntan under den rafflande ankarsträckan. Läget var nästan exakt samma som i fjol. Då var det Samuli som låg och anförde klungan i kampen om placering 6-13. En liten försmädlig miss på näst sista gjorde att placeringen den gången blev 13. Nu var det istället Jan Troeng som låg och kämpade om placering 6-12.

VM-tvåan Mattias ”Muschen” Karlsson var den som skötte farthållningen i klungan.
- ”Han sprang som en kung”, var Jannes kommentar efteråt. Men efter sista varvningen vid TC blev farten lite för hög med kontrollbom som följd. Nu blev det oroligt i klungan och en väldig strid om positionerna i rusningen ner mot de sista kontrollerna.

Först ut på målgärdet kom Söders Ingo Horst följd av Henrik Löfås för Stora Tuna och några finnar. Janne låg minst 50 meter efter och även om man känner till hans enorma spurtkapacitet såg avståndet fram till Söders ut att bli en övermäktig uppgift. Men när de andra sprungit sig stumma till sista kontrollen hade Janne mer att ge på upploppet. En efter en passerades och framme vid målskynket var det inget snack om saken. Ännu en härlig spurtseger av Jan.

Men nu tar vi det från början. Pål Skogtjärn och Mats Troeng inledde på bästa tänkbara sätt och skickade ut tjejerna på sträcka 3 i delad ledning med Halden. Annika Billstam sprang fortast och växlade först av alla på damsträckan, för vilket hon erhöll en spräcklig slips(!) i spurtpris. Efter damsträckan var vi 4:a (+1:30). Efter tjejerna var det dags för den korta lätta 4:e sträckan. Här gjorde förstalaget ett av sina få misstag när Christina (rutinen personifierad) sprang kontrakurs från startpunkten, eller var det bara taktik? För med sig på utflykten hade hon även en liten tjej från Halden. Linné växlade 7:a (+3:34). Halden växlade 18:e (+6:07).

På den 5:e sträckan, vanligtvis förbehållen vältränade herrseniorer, var det flera av favoritlagen som darrade. Dock inte våra grabbar som svarade för snabba stabila lopp och lyfte upp laget på 3:e plats (+2:50). Blivande segrarlaget Halden (som också har hyfsade herrseniorer) gjorde här ett ännu större lyft och var tillbaka i matchen igen. På sträcka 6 (som får springas av alla utom H17-39) tappades ganska mycket tid till täten även om ingen egentligen gjorde något dåligt lopp. Nu låg vi på 13:e plats (+9:25), faktiskt enda gången under tävlingen som vi var utanför topp-10.

Dags för sträcka 7 – den sista parallellsträckan. Här hade Lars Magnusson fått uppdraget att ”samla ihop” fältet och ge Albin Ridefelt ett bra utgångsläge.

Grabbarna på sträcka 7 jobbade bra och plockade fem platser och tre minuter till 8:e (+6:12). Albin följde upp med ett riktigt kanonlopp på sträcka 23. Med femte bästa sträcktid förde han upp laget till 6:e plats (+6:06). På den näst sista sträckan trodde man nog att avancemanget skulle fortsätta men Lina Bäckström hade det lite tyngre i skogen och tappade i stället tid på täten som nu bestod av Halden och Kalevan Rasti. Lina skickade ut Jan som 7:a (+10:39). Janne började med att missa en halvminut på första kontrollen och blev upphunnen av ett koppel löpare. Ja, resten vet ni ju redan.

Linné lag 2 överträffade också fjolårsplaceringen med god marginal. 53:e plats och tävlingens näst bästa andralag får anses som väl godkänt. Tredjelaget kunde däremot inte upprepa fjolårsplacering (151:a) utan slutade som 217:e lag. I sammanhanget kan nämnas att Gunilla Bergström fick rycka in som sjukvårdare mitt under sin sträcka vilket gjorde att växlingarna inom laget haltade tidsmässigt efter det. Staffan Åkerblom på sista sträckan fick gå ut i omstarten, vilket han antagligen inte var helt nöjd med eftersom banan då blev avsevärt kortare. Han kompenserades dock med dagens högsta hejarklacksvrål när han spurtade in mot målet.