OK Linné

Elit

Ungdom

26 maj 2002 (Av Henrik Göhl)

Resumé av LinnéGubbs 10-milanatt

"Så stod man där igen... 25 år senare. Sist det begav sig med en förstasträcka på 10-mila var 1977 i Tyresta."

Läs hela historien, sträcka för sträcka, om hur det gick för LinnéGubbs på 10-mila 2002.

Sträcka 1, Andreas Hjertson

22.00 gick startskottet, utan tjuvstart. Ett antal löpare ramlade och höll på att bli påsprungna, men jag tog det medvetet lugnt med tanke på en krånglande vad och nära 11 km nattlöpning, och hade nog bara ett fåtal löpare efter mig från startområdet. Tog ett vänstervägval till första kontrollen, som låg 2 km bort. Det var en klunga på ca 50 pers som drog iväg före mig, och dom försvann så småningom i fjärran. Såg Tärnan vid 1:a och tänkte att det här går ju bra. Efter 2:a såg jag Tärnan stå och klia sig i huvudet, men han fick redan hjälp av någon annan. Synd bara att vi inte visste att både lag 2, lag 3 och Gubbs hade samma gaffling i början.

Efter 3 km kom Christer Nygren i Thorettan och svepte förbi. Kändes ju bra, och att hans tempo var för högt för svår natt-ol skulle visa sig, eftersom han var ½ timme efter täten. Träffade Gunnar i lag 2 vid vändningen längst söderut. Han skulle inte ha min kontroll, men verkade veta var han var. Tuffade på i mitt tempo, låg i svansen av någon klunga ibland, var själv långa bitar, och det gick bra ända till straxt före kontroll 9, en mosse längst österut straxt söder om sjön. Där läste jag fel på en sten, och lade 2 minuter alldeles i onödan. In mot kontrollen mötte jag en bamseklunga på minst 50 pers, med bla Gunnar och eventuellt Erik i lag 1.

Det gick förresten hyfsat att läsa 15:000-delen i blötan och nattmörkret. Men visst börjar synen avta, och det tar några sekunder att ställa in skärpan. Går dock någorlunda att läsa grovt i tävlingsfart, men en 10:000-del skulle ju inte sitta fel. Upptäckte plötsligt att det nu bara var knappt 2 km hem. Min kontroll i grönområdet var ganska lätt, norra delen av en bamsesankmark, men jag såg många som var rejält uppsnurrade. När jag kom ur tätskogen kom Gunnar och rusade förbi. Vi plockade näst sista samtidigt, och det kändes bra när slutliga segrarna Halden rapporterades för växling samtidigt som jag stämplade på sista. Det kladdiga upploppet blev inte så jobbigt när jag såg placering 145, 10 minuter efter täten. Måste säga att jag var väldigt nöjd. Hade kalkylerat med 15 minuter i allra bästa önskefall, men det här slog mycket.

Senast, -77 alltså, var jag 26:a 3 minuter efter, så det märks att man blir äldre. Då var det tur förresten att jag inte blev 25:a. Familjerna Boström satt nämligen på bröllopsmiddag, och hade väl satt maten i vrångstrupen om Fyrismalm rapporterats på radion bland de 25 som räknades upp då.

Sträcka 2, Stefan Roos

När det började stå klart att den första sträckan skulle ta betydligt längre tid än väntat, tändes en förhoppning om att orienteringen skulle passa Andreas och att han inte skulle vara så långt efter täten. Det visade sig stämma och jag fick ett utmärkt utgångsläge på min andrasträcka. Det kändes hyfsat i benen och jag kom snabbt in ett bra tempo. Tyvärr fick jag inte ihop det med hyggena in mot första kontrollen. Jag kom för långt och gjorde säkert två minuter på den. De tre följande kontrollerna gick fint och vid 4:e stämplade jag samtidigt som andralaget som hade gått ut precis innan mig. Det hade bildats en ganska stor klunga och tempot blev här kanske något för högt för att jag skulle hinna sköta orienteringen ordentligt. Högt tempo, mörker, för svaga linser och en detaljrik 15000-dels karta är inte någon ideal kombination och följden blev att jag snurrade ganska rejält på tre kontroller i rad (kontroll 5-7). Det är svårt att uppskatta hur mycket jag tappade, men det gick säkert 8-10 minuter.

Efter detta gjorde jag inga större missar under loppet, men jag kroknade rejält på långsträckan till 9:an. Det var ju inte alltför tung terräng, men är man riktigt trött så tickar de tappade minutrarna iväg. Jag kände mig otroligt missnöjd när jag luffsade mot mål och jag blev lite förvånad att jag bara hade tappat något tiotal placeringar (tror jag). Med lite perspektiv på loppet är jag fortfarande missnöjd, men jag ser samtidigt fram emot nästa år. Tills dess ska jag förbereda mig med långa nattpass i högt tempo och skaffa mig nya linser.

Sträcka 3, Johan Möller

Står och väntar och Stefan dyker upp enligt plan. Ligger ganska bra till efter två sträcker (ca 150) och folk med bra tempo har nyligen sprungit iväg. Då det bommats väldigt mycket de två första sträckorna bestämmer jag mig för att springa vänster, på vägen, till 1:an, detta går väldigt bra och det känns som ett bra vägval. Tempot är bra och ett antal lag som gick ut före mig syns till mot tvåan. 100 meter före tvåan har jag full kontroll för att tappa koncentrationen och vingla iväg 2-3 minuter efter en klunga, typiskt. Efter denna bom bestämmer jag mig för att orientera själv vilket går utmärkt. Jag ser inga andra kontroller och spikar 3-4-5-6-7-8-9-10-11-12. Många vilsna löpare passeras vid varje kontroll, på sträckorna emellan är det dock en del som springer snabbare och passerar. Vid kontroll 12 kommer jag ihop med ett stort gäng med 5-6 löpare med nummer mellan 25-50. I ivern att hänga med släpper jag helt min strategi att gå vänster in i det beryktade grönområdet för att få en lätt ingång till min kontroll. Istället plågar jag mig med åt höger. Jag har dock full kontroll på var jag är passerar en annan gaffels kontroll.

Har 200 meter kvar till min kontroll passerar en stor mosse och upp på en höjd som jag bara ska passera och 15-20 meter fram skall min kontroll sitta. Här ser jag inga löpare, bara en grön vägg, börjar tveka viker 90 grader, springer, går 25 meter, vet att jag gör fel, går tillbaka 180 grader, ser inga löpare, får panik, är trött, går mot vägen, ser några löpare vänder efter dem, läser in mig på en höjd 30 meter från kontrollen springer och stämplar. I ivern att gå kanon släppte jag koncentrationen, helt obegripligt? Varför? Kämpar sista 1 km in i mål. Konstaterar att de lag jag var ihop med mot 13e kontrollen var 9 minuter före i mål. De växlade runt 95e plats, för mig blev det växelplacering 130 ungefär och 94 minuters löpning.

Sträcka 4, Ulf Lagercrantz

Några korta glimtar från vad som blev en mycket lång natt.

Framåt kvällen såg det ut att arta sig. Regnet upphörde så det skulle nog gå bra att använda glasögonen och få en hyfsad bild av kartan. När det senare började skvala igen, grusades de förhoppningarna men det gäller ju att gilla läget.

När Johan överlämnade kartan blev det klart att orientering skulle bli något besvärlig minst sagt. Väl framme vid startpunkten sökte jag förtvivlat på kartan efter de stigar som jag visste gick över höjden och norrut mot första kontrollen. Trots idogt stirrande kunde jag inte hitta dem, så här behövdes ny taktik. Det fick bli grov kompassgång över höjden och norrut. Det flesta detaljerna var försvunna från kartan, så det gällde att sikta på stora mål som hyggen, grönområden och stora höjder. Taktiken var inte speciellt lyckad delvis beroende på dålig precision i kompassgången. Kanske löparna som tog stigen undrade varför jag valde att plöja genom grönområdet en liten bit vid sidan av stigen. Det blev en hel del krokar mellan kontrollerna och väl framme i närområdet blev det ofta slumpmässigt letande efter kontrollen.

Tyvärr var den fysiska formen långt ifrån toppen, så det gick inte att ta rygg på klungan. Det gick tungt från första början, så när jag ensam stod och flåsade vid första kontrollen och det var 14 km kvar kändes det lite pyrt. Men i rådande läge fanns bara ett alternativ – ta sig mål oavsett tiden det skulle ta. Lång tid tog det, och rejält trött var jag, men så här i skrivande stund känns det trots allt roligt att ha fått vara med.

Sträcka 5, Gunnar Tegendal

Klafsar runt i leran och ser hur det så sakteliga dagas, hänger av mig lampan och när det regnat en stund kommer en tröttkörd Ulf inför växling. Får kartan och sätter iväg mot startpunkten när Rob, som går ut på 7:e, sprintar om i en fart som måste betraktas som orealistisk i sin jakt på något som väl var Södertälje, vid startpunkten är han borta och jag kör mot första kontrollen. Bortsett från några mindre svängar går sedan loppet hyfsat till det är två riktiga kontroller kvar och jag konstaterar att "det går ju hyggligt det här", slutar orientera, stoppar huvudet under armen och bara luffar på. Nu blir det ingen katastrof men ett antal onödiga minuter glider iväg när jag helt plötsligt hittar en bil när jag borde vara mitt ute i skogen och på kontrollen i grönområdet på slutet inte litar på mig själv utan någon annan, dumt. Hittar kontrollerna och springer mot mål efter ett lopp som vare sig är en katastrof eller något att komma ihåg bland sina bättre insatser.

Sträcka 6, Christer Eriksson

Nattsträckan blev som jag förväntade en sträcka i dagsljus. Startade kl 06.45 på mina 9 km. Min målsättning före loppet var att inte stressa i början samt att hela tiden hålla kartkontakt. Första kontrollen (169) samt andra (84) gick utan problem. På tredje (144) blev en liten miss på 15 sekunder. Kontroll (56), (149), (146), (122), (131), (126) samt (153) gick sedan problemfritt. Slarvade på nästa (162), kom till gaffling (163) istället.

Började närma mig slutet av banan med grönområdet. Nästa kontroll (135) i det gröna gick bra. Kom där i kontakt med Thor lag 3. Tog rygg på honom till (43). Sprang då för långt till vänster med en tidsförlust på ca 20 sekunder. Nästa (36) gick jag direkt på. Nu var det bara 2 kontroller kvar och det kändes förvånansvärt lätt i benen. När jag växlade till Anders K hade jag varit ute i cirka 85 min. Sammanfattningsvis tycker jag att jag gjorde ett lopp i höjd med min kapacitet, sakta men säkert. Har redan nu lagt mej i hårdträning inför 10-mila nästa år.

Sträcka 7, Anders Karlsson

Jag vet inte, men jag var kanske en av få Linnéare som sov hela natten i tältet. Andra var antingen ute och sprang, eller så var dom med och hejade på våra duktiga seniorer (och gubbs). Vaknar upp när Uffe kommer tillbaka efter sin heroiska långa natt. På med tävlingskläderna, men känner inte för att springa i nylonbyxorna, utan köper ett par tights hos Letro Sport. Lassar in varm choklad, mackor och en energibulle. Nu är jag reda att sticka ut på min 7:e sträcka.

Står och väntar vid parasollet. Ordentligt påklädd för att hålla värmen, men börjar känna på mig att det är dags. Tar av mig överdragskläderna och precis då ropar Kurt att Christer är på ingång. Får kartan och klafsar iväg i lervällingen. Försöker läsa in första sträckan före startpunkten men kan inte ta något beslut. Kryssar mig fram på stigarna och sneddar in mot kontrollen, en grop. Passerar en stor sten, OK. Över höjden och på baksida ska gropen finnas, trodde jag. Blir stående ett tag och försöker förstå vad jag gjort för fel. Ser en liten brant, förstår ännu inte. Beståndsgräns och ett kärr. Nej, har jag sprungit så snett? Dåligt. Ner och stämplar, är nu lite stressad, har säkert missat 3-4 minuter.

Hur ska jag nu ta 2:an? Nedanför höjden borde det gå snabbast. Väljer att ta stigen upp för höjden efter halva sträckan, men kommer långt ut från strecket. Väl framme i ringen ser jag inte den stora stenen så det blir en liten extra sväng då jag rundar höjden. Resten av banan gör jag inga missar. Inga svängar varse sig på sträckan eller i ringen. I det omtalade grönområdet skärper jag mig lite extra för att inte missa.

På kartan har jag ritat in min dåliga inledning på sträcka 7.

På det tungsprungna upploppet får jag glada hejarop från Frida och Karin. Fram till kartplanket och överlämnar en ny karta till Peter. Tillbaka till parasollet får jag höra att det fortfarande går mycket bra för seniorerna. Hinner se Janne varva på sista sträckan, innan jag går bort till ishallen för att duscha. Ryktet säger att det ska vara iskallt vatten, så jag tar med 20:- till svalbastun. Väl framme visar det sig dock att dom fått igång värmningen, så det var bara att stå i duschen och njuta. Träffar Sture Larsson från Länna som också sprungit 7:e sträckan. Ska bli intressant och se om vi lyckas komma före Länna/L-100:s kombinationslag.

Sträcka 8, Peter Ridefelt

Det var kul att springa, en utmaning, och roligt att vara på plats denna historiska Linné-dag! Jag bommade fem minuter mitt på banan, resten i stort sett OK. Tiden ca 1.45 var lite sämre än jag hade hoppats på, men samtidigt så satsade jag ju medvetet inte så hårt i löpningen för att orka runt 11,4 km. Vi borde ha slagit Linné 3, någon sade att dom hade tre man i omstarten, och då bör vi komma före i prislistan oavsett totaltid. Men det känns kul att satsa lite på träning inför fler kavlar, om vänster knä håller kanske jag kan börja vara med på vanliga klubbträningar, hittills har knät fungerat sen träningsstarten i december...

Sträcka 9, Bengt Jonsson

Sträcka 9 blev den första som gick på omstart i vårt lag. Här gällde det att vara alert och först se till att få en EMIT-bricka. Det gick rykten om att de inte skulle räcka, men tydligen fanns det till alla. Starten gick långsamt. Först blev det lång kö över första spången till startpunkten. Några löpare tappade tålamodet och vadade över diket, men det såg lite väl djupt ut. Nåväl, så småningom fick fältet upp farten. Till 1:a kontrollen skulle man följa ett stigsystem och på slutet springa över en höjd. Väl framme var där en stor klunga köande löpare. Det tog tid att klämma sig fram och bevaka sin plats i kön. Då och då kom rop "Backa!", och det var nog bäst att göra det då.

Till 2:a kontrollen hade jag ursprungligen tänkt ta strecket nedanför en sluttning där det borde gå stig. Under väntan vid första kontrollen diskuterade jag detta med en norrman som trodde att det skulle bli gyttjigt, så jag sprang åt höger, över ett hygge och längs en väg. Sedan gick det lätt in till kontrollen över några höjder in i ett grönområde. Till 3:e följde jag först med klungan ut till ett stigskäl. Väl där tyckte jag att det såg snabbare ut att ta en svag vänstersväng på stig och att följa en längre sänka. Det var väldigt lättlöpt, och där fanns också draghjälp. 4:e och 5:e kontrollerna var också rättframma, och nu hade löparfältet glesnat lite. Till 6:e hade jag först tänkt gira lite åt höger och använda en väg 200m. Men löparna före mig sprang rakt på, och jag utnyttjade deras draghjälp, vilket var tur, eftersom terrängen var mycket öppen och lättlöpt.

Till 7:e skulle man på något sätt ta sig igenom eller runt ett grönområde. Jag vet inte exakt hur jag sprang, utan försökte hitta uppsprungna spår. Alla gick förstås rätt. 8:e kontrollen var en liten transportsträcka. Långsträckan till 9:e sprang flera löpare rakt igenom. Jag valde vänstervägval som gick längs en väg i 600m, stig 200 m och sedan över några hyggen. Här var det inte uppsprunget, så jag tappade nog lite tid. Dessutom blev det en liten krok vid kontrollen. 10:e och 11:e var transportsträckor. Till 12:an kunde man välja myr och grönområde, men jag tyckte och tror fortfarande att vägen åt vänster var snabbare. Sista långsträckan bjöd på ett svårt vägval. Det verkade ligga otäcka myrar och grönområden längs strecket. Till vänster fanns en väg och mindre grönt. Lite trött hakade jag på ett gäng som sprang åt vänster. När de efter halva sträckan sprang ännu mer åt vänster såg jag att de var sistasträckslöpare. Nåväl, efter väglöpningen gjorde jag någon minut i det sista grönområdet. Förbi sista och in mot målet kände jag mig verkligen nöjd med att ha kunnat hålla hyfsad fart hela banan. Så här långt hade jag inte sprungit sedan tiomila -88. Verkligen kul.

Sträcka 10, Stig Andersson

Tyvärr så gick det mycket sämre än jag hade hoppats på. Hann knappt knyta skorna innan "starten" gick. D.v.s. folkmassan välde sakta fram mot en liten bro som alla skulle över, en del valde att vada över i stället. Jag valde bron och tappade genast ett antal minuter. Alla hade tydligen samma första kontroll d.v.s. hundratals orienterare i en stor hög. Fullt slagsmål. Ropade in i högen efter kontrollsiffran för att vara säker på att detta var rätt kontroll innan jag skulle börja brottningsmatchen. 139 fick jag till svar på klingande norska. Aha fel kontroll, jag hade 193. Fortsätter tillsammans med några andra för att hitta den rätta. Inser så småningom att någonting är väldigt fel. Efter inläsning är jag åter vid den felaktiga kontrollen som nu visar sig vara den rätta. Ingen trängsel, men "tåget" har gått. Försöker lägga på ett extra kol för att komma ikapp vilket gjorde att orienteringen blev mer chansartad än normalt. Kramp i benen. Efter första slingan verkar jag ha hämtat upp en del trots allt. Har plötsligt ett gäng efter mig. Försöker öka farten men gör ett grovt parallellfel. Ingenting stämmer med kartan. Tappar massor av tid. Lyckas till slut läsa in mig och avverkar sista delen av banan relativt problemfritt. Kollade aldrig sluttiden men uppskattar att den är långt ifrån vad man kan känna sig nöjd med. Tunga, stumma och verkande ben efter halva banan och usel orientering gjorde att det gick alldeles för långsamt.