27 januari 2003 (Av Lina Bäckström)
Skidläger i Säfsen
Ja, så har då OK Linné varit på skidläger med ett härdat gäng i Säfsen. Snö var utlovat och det var ju bra. Att det däremot skulle regna var inget vi fått veta i förväg. Att klister är en bra investering när man ska åka skidor i Dalarna och att våra juniortjejer är ena riktiga hejare på att "klämma lagg" framgick mycket väl under dessa få dagar i skogsmarkerna kring Fredriksberg.	Lasso efter ett av sina långpass.. (Foto: Rikard Kjellberg)
Vi var ett trettiotal Linnéare som åkte från Uppsala på torsdag eftermiddag. Landning i Säfsens stugby gjordes sent på kvällen, så det var ingen som orkade klämma in ett skidpass den dagen (enligt undertecknads vetskap). På fredag morgon möttes vi av vinterkyla, 14 kalla och lätt pudersnö och under det is, härligt! Experterna på området valla rekommenderade klister med kallvalla överst, sen skulle det bara vara att köra. Skidspåren var många och det fanns mycket att välja på i svårighetsgrad, allt från Majsanspår som bara går på platten till livsfarliga spår med livsfarliga brytarbenennedförsbackar. Alla körde för fulla muggar och två pass var inget alternativ utan en självklarhet. Från min stuga kunde jag se hur våra juniortjejer kom tillbaks efter sitt andra (!) pass medan jag själv fortfarande låg och grisade i sängen efter mitt första pass, så min gissning är att dessa ambitiösa tjejer han med minst två pass till under dagens gång! Detta nådde förstås Jan Troengs öron så i lördagens regnväder öste han fem mil på förmiddagen. Jans kommentar om det hela: - Det var ju lite synd att det skulle behöva vara lunch där vid halv ett, annars hade jag ju sprintat loss på en fem mil till när jag ändå höll på, men man ska ju inte låta en så god lunch gå till kråkorna. Att det skulle vara så att juniortjejerna skulle ha kört längre än honom själv dan innan är inget Jan vill låtsas om. Trots att lördagen behöll sitt plusväder med lätt duggregn så förblev snön och dess skidspår intakta, dock med en och annan vattenpöl. På kvällen var det kalas för Josefin Karlsson som hade den eminenta äran att fylla sjutton så vi blev bjudna på allehanda gottelser. Jan hade även mejslat ihop en frågesport till allas glädje, en glädje som dock inte varade länge för undertecknad, som fick den svåraste frågan av alla, och blev utslagen illa kvickt. Efter det var det flera som valde att spela Tärnans olidligt spännande och skicklighetskrävande spel Speedway, men dom allra flesta valde att studera den svenska individens brist i det prosociala beteendet och dess exkluderande följder i naturprogrammet Robinson. Söndag och hemfärdsdag. Det mest häpnadsväckande denna dag var nog att snön fortfarande låg kvar. Men det var en blöt sådan, svårvallat. Undertecknad och Ormen Ohlin trodde att dom gjort ett smart drag när den fria stilen valdes för dagens pass, men ack! Det gick tungt. Enligt experterna var det enda botemedlet tusenkronorspulver att lägga på skidans glidyta, vilket det inte verkade som att någon linnéare hade vallat med. Alla hade haft tungt i spåret. Något som dock inte bekom Jenny Karlsson och Johan Westerbergh som valde att köra ett långpass till fots i den tufft kuperade terrängen med en halvmeter snö. - Skidåkning är lite för mesigt för mig, man får ju vila i nedförsbackarna! Nej tacka vet jag snöpuls!, säger Jenny. Storbilds-TV:n i restaurangen visade svenska mästerskapen i skidstafett, något som förgyllde timmen mellan duschen och lunchen. Och när alla var mätta och belåtna? Då färdade vi åstad, mot Uppsala och dess gröna slätter.

Länka till den här artikeln med
https://www.oklinne.nu/?page=news&id=577

Artikeln har visats 4978 gånger

Sök information...

OK Linné i sociala medier