OK Linné

Elit

Ungdom

25 mars 2013 (Av Henrik Boström)

Debatt: ska Linné fullborda företagiseringen?

När styrelsen i en stor och växande förening som Linné möter kraven från medlemmarna görs det ofta genom att börja jobba mer professionellt. Ekonomin styrs upp, arbetsprocesser kommer på plats och en organisationsmodell införs. Föreningen byggs upp med tydligare roller och ansvar. Samtidigt stärks varumärket för att kunna öka intäkterna från externa finansiärer. Enligt teorin är det sista steget för den ”ideella föreningen” till att bli en ”företagiserad ideell förening” att anställa personal. Linné står inför det valet. Ska Linné bli en företagiserad ideell förening och vad innebär det?

Ett gammalt persiskt ordspråk menar att endast tre saker är säkra: liv, död och ständig förändring. Vi står inför förändring. Det händer mycket inom idrottsrörelsen. Inte bara inom orienteringen. Ideella föreningar företagiseras (se källa: 1).

Uppsala ska bli en Elitidrottsstad. Linné står inför valet att kliva in i ett samarbete som är tänkt att ta orienteringen dit. Det vill vi nog alla. Men samtidigt leder det till att Linné fullbordar arbetet att bli en företagiserad ideell förening. Vad innebär det? Vill vi det?

I samhället suddas gränserna ut mellan företag och stat. Vi är alla på väg att bli kunder, även inom välfärden. Utomlands hyllas denna modell (se källa: 2). Samhället individualiseras. Hur påverkas det ideella arbetet av individualiseringen?

Jag säger som Kristian Luuk: vart är vi på väg?

Mycket har hänt på 25 år
Det finns enligt idrotten-online 584 stycken orienteringsklubbar i Sverige idag. En imponerande siffra. Men tittar vi närmare ser vi att drygt 50 % av dessa klubbar har färre än 20 aktiva medlemmar. Nästan 60 % av alla aktiva orienterare springer för någon av de 100 största klubbarna. Sveriges tre största klubbar och 80 % av de tjugo största klubbarna återfinns i storstäder som Stockholm, Göteborg, Malmö, Uppsala och Linköping etc.

OK Linné är enligt idrotten-online Sveriges största klubb i både antal medlemmar, 754 stycken, och i antalet aktiva löpare, 331 stycken. Linné har flera aktiva löpare än åtta hela distrikt: Bohuslän-Dalsland (317), Norrbotten (307), Medelpad (288), Västerbotten (263), Ångermanland (223), Hälsingland (205), Gotland (189) och Jämtland-Härjedalen (125). Inte ens 1 % av Sveriges orienteringsklubbar är inom 30 % av Linnés storlek.

Så här såg det inte ut för 25 år sedan. Orienteringssverige urbaniseras. Men det finns tydliga kopplingar mellan idag och då. Om vi jämför våra svar på frågan VAD vi vill se om fem år så är förmodligen svaren då väldigt lika dagens svar, eller till och med samma. Vi vill vara ”en elitklubb med stor bredd och en stark ungdomsverksamhet”. Det betyder att vi kommer behöva bedriva en verksamhet som främjar det.

Men på frågan HUR vi når dit är svaren förmodligen annorlunda för 25 år sedan, idag och om fem år. Det är något vi behöver tänka på, för vi vill ju hela tiden fortsätta att utvecklas mot vår målsättning. Vi behöver vara kreativa och anpassningsbara! Frågan är HUR.

Vilka faktorer driver utvecklingen?
Alla organisationer påverkas tusen gånger mer av omvärlden än de egna interna besluten. Jobben och utbildningarna finns i storstäderna. Sverige urbaniseras. Det påverkar även idrottsrörelsen och orienteringssporten. De marknadskrafterna kan vi som enskild klubb inte mer än förhålla oss till. Men jag ser ytterligare två faktorer som driver utvecklingen:

1. Minskade bidrag. Idrottsrörelsen lever i en tid med minskade kommunala- och statliga bidrag. Föreningar med utvecklingsambitioner har istället för bidrag fått börja stärka sina varumärken för att kunna öka intäkterna från externa finansiärer. När varumärken byggs kommer ord som professionalism snabbt in i bilden. Med inspiration från företagsvärlden påbörjar styrelser en företagisering av den ideella föreningen. Så även Linné

2. Individualiseringen i samhället. Det var troligen mer självklart att delta på aktiviteter i en ideell förening för 25 år sedan jämfört med idag. Vi kan inte per automatik räkna med att uppslutningen på träningar, egna arrangemang och andra aktiviteter kommer att vara lika stor om fem år som den är idag, bara för att vi fortsätter med att använda samma upplägg. Ropen om belöningar för det ideella arbetet ökar under devisen ”what’s in it for me?”

Ytterligare en faktor som drivit på Linnés utveckling är att vi är en stor och växande klubb. Att driva en förening med så många medlemmar och aktiva som Linné kräver en väl fungerande organisation. Det är inte konstigt att vi lånat begrepp och infallsvinklar från företagsvärlden. Är den företagiserade ideella föreningen svaret på HUR en stor och växande förening som Linné når vår målsättning även om fem år och samtidigt hanterar samhällstrenderna om minskade bidrag och en ökad individualisering?

Risker med en företagisering
I den ideella föreningen ligger makten uteslutande hos medlemmarna då medlen kommer från statliga- och kommunala bidrag och från medlemmarna själva i form av medlemsavgifter och ideellt arbete. I den företagiserade föreningen kommer ofta en större del av medlen utifrån. Det finns en risk att makten i och med det förskjuts från medlemmarna till en styrelse eller rent av till anställda personer. De anställda vet mest om verksamheten och risken finns att de börjar ta egna beslut. Det finns således en påtaglig risk att delaktigheten bland medlemmarna sjunker. Medlemmarna går från att vara delaktiga i beslutsfattande till att bli kunder hos en förening som tänker marknadsmässigt.

Kan inte en företagisering öka individualiseringen och spä på devisen ”what’s in it for me?”, för vem vill göra ideellt jobb i en klubb där andra får betalt? I den ideella föreningen står kollektivet i centrum. Betyder företagiseringen och de individualistiska samhällstrenderna slutet för den ideella verksamheten? Nej, inte alls enligt mig. Det betyder däremot att vi måste tänka annorlunda.

Låt mig ge ett exempel som säger mycket om dagens individualistiska tonläge. En arbetsökande ungdom idag kan tacka nej till ett jobb med motiveringen att ”det där jobbet är inte jag”. Personen går alltså hellre arbetslös än att bli förknippade med företagets profil. Här har vi anledning att fundera över hur Linné upplevs om vi vill nå vårt mål om en stark ungdomsverksamhet.

Det finns alltså två krafter att möta kring individualiseringen. Dels föreningens uppfattade profil och dels behovet av ersättning. Företagiseringen kan vara lösningen på båda.

Vad innebär en företagisering?
Det sista steget för att fullborda företagiseringen för Linné stavas anställning. Allt annat har vi redan bockat av. Vi har ekonomiskt styrning, vi har arbetsprocesser och en företagsinspirerad organisation. Styrelsen är aktiv och vi jobbar med att stärka och bygga vårt varumärke. Sista steget är att anställa. Jag ser att behovet av att anställa är större än någonsin. Dels då vi är stora och växer, men också pga samhällstrenderna. Det ställs höga krav på en förening likt Linné idag. Vi behöver en annan kontinuitet och stabilitet i vår verksamhet än tidigare. Det kan anställda personer bidra med.

Linné har påbörjat företagiseringen och har klarat det bra trots att nästan 40 % av våra medel kom utifrån under 2012. Skulle vi välja att gå in i samarbetet med Elitdrottsstaden kommer den externa finansieringen att uppgå till 70 %. Men det rubbar enligt mig inte medlemmarnas inflytande. Medlemmarna och våra stadgar är fortfarande grunden i föreningen. Det ställer däremot högre krav på demokratin; allt från valberedning till årsmöten. Det kräver uppslutning, gemenskap och sammanhållning. Det handlar om att sätta ramar för verksamheten på höst- och årsmöte. Ramar både styrelse och anställda ska förhålla sig till.

I den företagiserade ideella föreningen blir klubbens ledord, uppgift, vision och målsättning extra viktig. Linné behöver en väl kommunicerad värdegrund. En annan viktig aspekt är att aldrig börja mäta framgång i pengar. Linnés framgång definieras av hur väl vi når vår målsättning. Inget annat. Börjar vi prata pengar så kommer vi öka trycket på avkastning från medlemmarna. Se bara på Vasaloppet som gick 18 miljoner med vinst i år. Här har Vasaloppet enligt mig gjort ett stort misstag; de har börjat mäta framgången i pengar samtidigt som ideella krafter gör jobbet. Farligt. För försvinner de ideella krafterna så spelar ekonomin liten roll.

Så länge som anställda personer och medlemmarna har samma värdegrund så kan det ideella leva kvar i symbios med den företagiserade föreningen. Det blir samtidigt viktigt att utveckla styrelsearbetet för att behålla och värdesätta de ideella insatserna. Det finns bara ett sätt att lyckas med det enligt mig: all anställd personal måste jobba för alla medlemmar och hela klubben. Först då känner alla delaktighet och glädje åt de pengar som strömmar från de ideella krafterna till personalen. Samtidigt behöver varje ideell insats synliggöras och värdesättas. Vi behöver alla dra lika mycket till stacken. Här vilar ett tungt ansvar på styrelsen.

Är nästa steg att bilda ett regelrätt företag?
Nej! Det ideella arbetet i en orienteringsklubb är en nödvändighet. Att ersätta alla timmar vi lägger ner med lön är ogenomförbart. Medlemsavgiften i Linné skulle behöva vara omkring 5000 kronor och startavgiften på en tävling minst 500 kronor. Men det skulle ändå inte räcka och gå emot Linnés idé om öppenhet och utveckling oavsett medlems bakgrund. Vår sport är långt ifrån att kommersialiseras fullt ut. Ekonomiskt pga att orienteringen är arrangörstung och att vi saknar en stor publik likt arenaidrotterna. Visst finns det ”öppningar” för orienteringssporten här i framtiden med ny teknik. Men det tar tid att dels införa tekniken och dels att få in marknadskrafterna. Vi kan sitta lugnt i båten som en företagiserad ideell förening på flera års sikt enligt mig.

En faktor som däremot skulle kunna kan ändra på detta är ”momsfrågan”. Skulle EU tving ideella föreningar att betala moms kommer förmodligen flera företagiserade ideella föreningar att övergå till att bli regelrätta företag. En utveckling jag tror kan bli ödesdiger för idrotter som inte kan kommersielliseras fullt ut, t ex orienteringssporten.

Den företagiserade ideella föreningen är modellen för Linné
Jag tror att den företagiserade ideella föreningen är rätt svar på frågan HUR Linné ska nå sin målsättning även om fem år. Det är dock extremt viktigt att det är medlemmarna som driver förändringen. Vi måste göra det tillsammans. Det kan kännas som en klyscha, men det är viktigt.

Den företagiserade ideella förening behöver stå trygg i sina ledord, uppgift, vision och målsättning. Anställd personal får inte gynna valda delar av klubben utan ska jobba tillsammans med föreningen för att nå dess mål.

Så här definierar våra stadgar Linné:
- Linnés ledord är ”öppenhet, utveckling, glädje och gemenskap”
- Linné har till uppgift ”att genom utövande av idrott utveckla goda idrottsmän och kvinnor, främja god kamratanda och verka för att höja Medlems fysiska aktivitet och förmåga att nå goda tävlingsresultat”
- Linnés vision är ”att hjälpa varje Medlem att utvecklas inom orienteringssporten och att växa som människa oavsett bakgrund, kön, ålder eller ambitionsnivå”
- Linnés målsättning är ”att vara en elitklubb med stor bredd och en stark ungdomsverksamhet”

I maj har vi ett extra årsmöte där frågan om Linné ska bli en fullbordad företagiserad ideell föreningen eller inte står på agendan. Jag välkomnar debatten redan innan dess: maila, ring, ta kontakt på en tisdag i KG eller kom på ett styrelsemöte.

Väl mött!

Ordförande
Henrik Boström

Källor:
1. Hur ideella idrottsföreningar närmar sig företagsliknande styrformer
2. Här tokhyllas vikingmodellen