OK Linné

Elit

Ungdom

4 mars 2004 (Av Mats Troeng)

I Robin Hoods fotspår

Få skogar är så mytomspunna som Sherwoodskogen. I denna legendariska skog strax norr om Nottingham i England hade Robin Hood sin hemvist på 1100-talet. Ett gäng linnéare kände historiens vingslag under en kall och vindpinad tävlingshelg i England.

Terrängen som den såg ut vid målplatsen för JOK Chasing Sprint i Sherwoodskogen. Det var inte så här rent på marken överallt. (Foto: Mats Troeng)

Vi resenärer stod inför en intensiv helg där tre lopp skulle avverkas under en tidsrymd av 20 timmar. Här följer en lätt osammanhängande berättelse av hur resan gestaltade sig.

Resenärerna (Anna, Ulrik, Rob, Sparris och undertecknad) strålade samman på Stansteds flygplats utanför London sent på fredag kväll. Göte då, undrar någon. Skulle inte han med? Jo. Men han kastade in handduken i sista stund, på flygplatsen i Västerås, EFTER incheckningen av bagaget. Anledningen var att en elak hosta tilltog allt mer. Ett klokt beslut av stackars Göte, men vilket antiklimax! Ungefär som att hoppa av sin tiomilasträcka medan lagkamraten på sträckan innan är ute och springer. Göte lyckades snacka sig till sin incheckade väska och tog moloken och hostande bilen hem till Uppsala.

Sex personer blev alltså fem och vi klämde in oss tillsammans med all packning i en något underdimensionerad hyrbil. Rob styrde elegant fordonet längs vägarnas vänstersidor och förklarade att det inte var några problem att byta från svensk till engelsk trafik. Resans mål var natthärbärge hos Robs kompisar Rolf och Julia i lärdomsstaden Cambridge.

Nästa morgon vaknade man upp frostig om tårna. På de brittiska öarna verkar inte någon form av husisolering existera. Förmiddagen veks åt sightseeing i Cambridge där Rob kom med förslaget att vi skulle panta. Övriga resenärer insåg efter en stund att det inte handlade om att finansiera resan med returglas utan att åka en särskild sorts båt (punt) på floden Cam. Nu blev det inget "pantande" på grund av det kalla vädret, men en punt med besättning lyckades vi fånga på bild. Övriga kulturella inslag var avbockning av diverse katedraler på några av Cambridges tjugotal colleges samt beskådande av de många båthusen för roddbåtar längs Cam. Roddmatchen Oxford-Cambridge är ju som bekant legendarisk.

Vädret var som sagt kallt och den typiskt brittiska väderlekstypen duggregn med samtidigt inslag av ymnigt fallande snöflingor rådde när vi styrde norrut mot traktena av Peak District, där de brittiska nattmästerskapet skulle avgöras. TC var beläget högst upp på en åsrygg där den nordliga vinden hade fritt spelrum. Ombyte på parkeringen under huttrande. På läsidan av åsen var banorna strängade i en terräng som var öppen och fin. Ovan midjehöjd vill säga. Under denna höjd såg mängder av vissna fjolårsormbunkar tillsammans med björnbärssnår till att göra livet surt för nattorienteraren. Stigvägval var nyckeln till framgång. Kontrollmarkeringar i form av reflexer har inte lanserats i denna del av världen än. Man fick erfara att vanliga tygskärmar är luriga att få syn på när det är mörkt. Efter ett nytt huttrande ombyte efter målgång och lite suspekt soppa beundrade vi tävlingens egna ljuskonstellationer innan indisk mat (stark!) och sovsal i scoutstuga i Nottingham hägrade. En hemlig dröm gick i uppfyllelse när man oduschad kröp ner i sovsäcken för att få en god natts sömn inför morgondagens dubbla lopp i Sherwoodskogen.

Den goda sömnen reducerades några timmar av våra sovsalskamrater. Man grymtade lite för sig själv ovh undrade varför alla skulle upp och slamra i ottan, i alldeles för god tid. Förklaringen var att vi delat sovsal med tävlingsarrangörerna. Arrangörsklubben (Robs förra engelska klubb Jesus OK, som förresten ställer upp med lag på Tiomila i år) kommer från Oxford och består av före detta studenter som nu är spridda över hela landet. Därför flyttar klubben runt sin årliga tävling mellan olika landsändar.

Årets JOK Chasing Sprint, som tävlingen heter, var alltså förlagd till Sherwoodskogen. Vi såg grova ekar, Robins muntra män och böljande lövskog framför oss, men verkligheten visade sig vara en annan. Tävlingen, som bestod av prolog på förmiddagen och jaktstart på eftermiddagen, avgjordes i en flack och ganska detaljfattig del av skogen som gick under namnet Sherwood Pines. Tallskog alltså, även om ett och annat lövträd kunde siktas. Broder Tuck kunde anas bakom buskagen och var det inte sheriffens fogdar som kom ridande över nejden? Arrangören varnade i PM för björnbärssnår på prologen. Det gjorde de alldeles rätt i. Den rutinerade löparen ser till att inte ramla i sådana för att undvika att få in taggar i händerna. Den orutinerade sitter troligen än idag med pincetten i högsta hugg. Mellan loppen laddades det med Twix ur Ulriks 19-pack. Jaktstartens terräng var snällare och det tillsammans med klungbildningen och en sol som värmde litegrann gjorde att det gick snabbare än på förmiddagen. Några vilda spurter kunde upplevas på det soldränkta målgärdet.

Efter tävlingen (nej, någon dusch var det inte tal om) bar det så av till Cambridge igen och på vägen fick vi uppleva både ett bilvad och världens största katedral i förhållande till byn den var placerad i. Det tog emot att till sist duscha hos Robs kompisar. Efter en (kort för vissa) natts sömn bar det av hemåt till ett snöigt men vindstilla och därmed ganska behagligt Sverige.

Sammanfattningsvis var det en intensiv, kall och rolig helg. Det är alltid intressant och lite annorlunda att resa runt och se hur orientering gestaltar sig i olika delar av världen. Orienteringsturism vid den här tiden på året kräver dock antingen sydliga breddgrader eller varma kläder. Men med de billiga flygresor som numera erbjuds är en sådan här veckoslutsresa ganska överkomlig ekonomiskt sett. Hela resan gick på ungefär 1500 kronor, och då var precis allt inräknat.

Resultatlänkar:
British Night Orienteering Championships
JOK Chasing Sprint

Kartor och bilder: