OK Linné

Elit

Ungdom

18 januari 2012 (Av Mats Troeng)

Välkommen hem, Annika!

Hon föddes på Akademiska sjukhuset i mars 1976 och bodde i Storvreta tills hon var fem. År 2012 är Annika Billstam återigen tillbaka i Uppsala och OK Linné, nu som regerande världsmästare. Med Annika som frontfigur blir Linnés damtrupp den här säsongen starkare än någonsin tidigare.

Annika Billstam är tillbaka där allting började. (Foto: Mats Troeng)

Annikas föräldrar sprang för Fyrismalm och hon representerade Linné säsongerna 2002-2007 innan IFK Lidingö blev klubbadressen. Varför byter hon tillbaka?

- Det är svårt att peka på någon enskild orsak, säger Annika. Det är en kombination av många faktorer. Terrängen runt Uppsala är tekniskt utmanande och bra att träna i, och det är enkelt att ta sig ut till kartor jämfört med i Stockholm. Jag har saknat Uppsala och alla gamla ansikten i Linné.

Närheten till Arlanda har förstås också betydelse för en idrottare ständigt på språng. Annika har fler resdagar än hemmadagar under ett år. Men beslutet att byta klubb har inte varit självklart.

- Känslomässigt har det varit ett väldigt svårt beslut att ta. Jag har många vänner i Lidingö och fått riktigt bra stöd under mina år i klubben.

På frågan hur hon utvecklats sedan den förra sejouren i Linné nämner Annika två områden:

- Jag har tagit stora kliv både mentalt och fysiskt. 2007 hade jag rätt nyligen inlett ett samarbete med förre slalomstjärnan Thomas Fogdö kring mental träning. Han fick mig att strukturera upp min satsning och att fokusera på enskilda saker att förbättra. Som att gå ner i arbetstid till exempel, och att våga släppa saker. Och sen har jag jobbat mycket med fysisk träning, framförallt styrketräning.

Det har uppenbarligen gett resultat. Styrketräningen med skivstång och fria vikter har gjort Annikas löpsteg mer explosivt, och en stark kropp står emot skador bättre.

- Jag har inte kört övningen "Plankan" på fyra år, bålstyrkan kommer naturligt med som en komponent i maxstyrkeövningarna.

Orienteringstekniken, som Annika tidigare såg som sin främsta styrka, är det som ska förbättras inför årets säsong. Det är ingen vågad gissning att pojkvännen Thierry Gueorgiou kan bjuda på några tips.

- Thierry är oerhört duktig och målmedveten. Jag imponeras fortfarande av honom, även på träning presterar han fantastiskt bra. Han har hjälpt mig att få in vanan med två teknikpass per dag.

Kommer vi få se Thierry gå ut fem minuter efter på en onsdagsnatt, springa ikapp täten och fråga "is this the lead?"

- Ja, det är nog högst sannolikt, ler Annika. Fram till mitten av mars kommer vi att träna i södra Europa, mestadels i S:t Etienne i Frankrike, men från mitten av mars och fram till midsommar är basen Uppsala för både mig och Thierry. Han planerar att springa de flesta deltävlingarna i Silva League representerande sin finska klubb Kalevan Rasti.

Du har varit mer eller mindre orienterare på heltid sedan i november. Hur ser vardagen ut för ett orienteringsproffs?

- Det finns egentligen ingen vardag! Den stora skillnaden är förstås att det är mycket lättare att ge sig iväg på läger och samlingar. Det blir högre kvalitet och intensitet på träningen då. På hemmaplan innehåller en typvecka två styrkepass, tre till fyra högintensiva pass, och i tillägg till till detta blir det ett par distanspass. Fokus ligger på att ha karta med på så många pass som möjligt och se till att få in backe i något av passen under veckan. Jag tränar i stort sett ingen alternativ träning förutom en del skidåkning på vintern.

För fem månader sedan tog Annika VM-guld på långdistans, den mest prestigefyllda distansen enligt många. Men guldet gör inte att hon prioriterar distanserna annorlunda inför årets VM i Schweiz.

- Jag satsar egentligen på samtliga distanser, men om jag skulle behöva välja bort någon så blir det sprinten. Medel är den roligaste individuella distansen. Och stafetten skulle vara väldigt rolig att vinna, jag har fyra VM-stafettmedaljer sedan tidigare men inget guld.

Hur har vardagen förändrats efter VM-guldet? Känner folk igen dig på stan?

- Några dagar efter VM satt jag på ett fik på Lidingö. Två tjejer med barnvagn kom fram och frågade om det inte var jag som var den där orienteraren. Annars har jag inte blivit igenkänd särskilt mycket. Det kanske blir annorlunda i en mindre stad som Uppsala. Tiden efter VM var det mycket mediauppmärksamhet, och det tog på krafterna mer än jag trodde. Men det är i grund och botten positivt, som landslagsorienterare är man en ambassadör och jag hjälper gärna till att sprida orienteringen.

Vilka tips och råd skulle du ge till unga orienterare som vill satsa mot toppen?

- Res runt på många läger och träna med och inspireras av andra! Man kan ta oväntade steg i sin utveckling och dessutom är det väldigt socialt och roligt. Men var medveten om att det tar tid att bli en riktigt duktig orienterare. Tålamod, kontinuitet och att vara frisk och skadefri är nyckelorden. Jag delar gärna med mig av mina erfarenheter till alla klubbkompisar, det är bara att komma fram och fråga!

När det gäller klubbstafetterna finns det en titel Annika strävar mot lite extra.

- Vi var ju så nära att vinna Venla 2007, men i klar ledning med bara någon kilometer kvar till mål på sistasträckan blev jag avplockad av en funktionär. Vi hade stämplat fel på sträckan innan. Jag och Lina har en dröm att revanschera oss, och nu är ju alla tjejer i det laget samlade igen. Och många fler slåss om platserna i förstalaget.

Vi hälsar Annika varmt välkommen tillbaka till OK Linné och ser fram emot ett spännande 2012!